Arbetsmarknaden möter delningsekonomin

Låt oss dela gigen gemensamt efter behov! Låter det konstigt? Man kunde tro att det rör sig om en samling rockband som fördelar spelningarna sinsemellan alltefter vad publiken önskar. Kanske ingen dum idé, men jag menar förstås något annat. I verkligheten handlar det om de begrepp som är centrala i arbetslivsdiskussionen just idag: Sharing economy, on-demand economy och gig economy. Dessa tre former för ekonomisk aktivitet skiljer sig åt, men har också mycket gemensamt. Och de för med sig förändringar var helst de drar fram.

Likheterna och skillnaderna beror mycket på om vi betraktar dem ur ett makro- eller mikroperspektiv. Låt oss ta både det lilla perspektivet och den lilla människan, eller ”the small people” som BP:s Carl Henrik Svanberg uttryckte sig för några år sedan, och det mera övergripande perspektivet.

Delningsekonomin (sharing economy) handlar om att effektivare nyttja resurser i ekonomin som delvis står outnyttjade, framförallt i rummet. Någon äger en borrmaskin som ligger längst inne i garderoben. Någon annan är i behov av en borrmaskin. Dock inte på samma gång. Samma sak kan gälla för ett fritidsboende på solkusten. De facto behöver ingen av personerna vara i behov av just en borrmaskin, utan snarare ett hål i väggen då och då. Låt så vara. Det centrala är dock att personer som sitter på resursen och personer som är i behov av resursen på ett effektivt sätt kopplas samman. Ju fler som kopplas samman och ju fler resurser som blir föremål för delande, desto effektivare blir användandet. Idag finns en uppsjö digitala plattformar som erbjuder både användare och brukare effektivt utbyte, både gällande varor och tjänster. I ett större perspektiv blir det utmanande för såväl borrproducenter och hotellföretag - och därmed också för skatteintäkterna - att aktiviteterna ordnas utanför de etablerade aktörernas hägn.

Behovsekonomin (on-demand economy) handlar snarare om resurser som står delvis onyttjade i tiden. Konsten att erhålla och erbjuda en tjänst exakt när den behövs och bara då. Och bara betala för det exakta nyttjandet. Någon behöver transportera sig från punkt A till punkt B just nu och en tid framåt, inte ha en långsiktig kapitalinvestering i en bil som stadigt sjunker i värde efter att startnyckeln vridits om första gången. Även för dylika behov har digitala plattformar utvecklats de senaste åren. Modellen baserar sig på att en del aktörer i ekonomin har tid men små resurser, medan andra har ont om tid men större resurser. Om man vill transportera sig t ex i Stockholm finns ett flertal tjänster som erbjuder nya bilar vars nyttjande debiteras minutvis. I ett större perspektiv innebär det förstås att aktörer som byggt sin leverans på andra modeller blir utmanade. Även här kommer skatteintäkterna att minska betydligt då konsumenter frångår långa kapitalinvesteringar som beskattats över tid till minututnyttjande då och då utan att göra någon kapitalinvestering överhuvudtaget

Frilansekonomin (gig economy) handlar om outnyttjade arbetsresurser medan de två föregående närmast rör kapitalresurser, även om uppdelningen inte alls är vattentät. Konsten ligger i att leverera och erhålla ett väldefinierat arbetsresultat i tid och rum. Alltfler arbetsuppgifter kan utföras inom ramen för andra former än vi är vana vid. Uppstår ett problem är det troligen lätt att via digitala plattformar hitta någon som kan leverera en lösning på det problemet. Oftast helt utan anställningskontrakt mellan aktörerna. Även allmänheten kan agera leverantör i frilansekonomin genom så kallad crowd-sourcing. Man delar frivilligt med sig av sina arbetsinsatser eller erfarenheter till en aktör som ser ett stort värde i den kunskapen. Ett engelskt forskarteam bad allmänheten gå ut i skog och mark för att via en app registrera förekomsten av en fågelart. Ett skojigt helgnöje för familjen resulterade i en mängd filmer, foton och gps-bestämningar av fågelartens väl och ve och var. För de forskare som traditionellt gjort detta fältarbete och som därigenom inbringat inkomstskatt med mera till statskassan blev det förstås förlust.

För individen finns idag också flera digitala lösningar för att smidigt och enkelt utföra uppdrag och lika smidigt och enkelt erhålla en lön, till exempel företag som erbjuder tjänster i gränslandet mellan anställning och f-skatt.

Som framgår handlar funktionen i alla tre former om ekonomiska transaktionskostnader. Vi kan dra oss till minnes nobelprisade (1991) brittiska forskaren Ronald Coases teorier om transaktionskostnader och varför företag finns till. De finns ju till, i detta perspektiv, för att de lyckas minimera transaktionskostnaderna för att producera en vara eller en tjänst i förhållande till andra organisationsformer. Även artikeln The Nature of the Firm från 1937 är numera klassisk ekonomilitteratur.

Arbetsmarknaden möter delningsekonomin
Det förekommer långt fler nya former för nyttjande av kapital och arbete i tid och rum än de jag mycket översiktligt berört här, men för alla inblandade aktörer: utförare, nyttjare och de som ansvarar för att infrastrukturen, kommer utmaningarna att bli långtgående för en tid framöver. Bemanningsanställning med avtalsförsäkringar och -pension, auktoriserade arbetsgivare och varierande uppdrag är i dagsläget det tryggaste sättet att träda in i den nya ekonomin.

Henrik Bäckström
Förbundsdirektör Bemanningsföretagen