Ulf Stureson: Alfta förr och nu

Behovet av att komma i väg.

Vikten av att åter hitta hem.

Ulf Stureson hamnar alltid närapå plågsamt nära. Det har med intimiteten i hans sång att göra, men också hans känslighet, saknad, oförställda uppriktighet.

Inför varje Stureson-lyssning måste du stålsätta dig. Så gott det nu går. Du kan inte undkomma känslorna, lika lite som du kan fly det förflutna – men du kan försonas med det. Att leva är att lära sig handskas med vad vi har varit och allt vi aldrig kommer bli.

»Alfta förr och nu« är en vindlande vacker och lennonskt påträngande livskrönika. Kanske också det mest lättillgängliga den här artisten har spelat in. Poppig, djupt personlig, himmelskt melodisk rockmusik. Förra albumet, nu tio år gamla »Beroende«, var inte alls dumt men där den skivan drog åt det förgiftade och nästan lite demonstrativa är den nya frisk, ren, ocynisk. Den är något du inte vill släppa taget om. Den är en påminnelse om nödvändigheten i att hitta hem.